Nickeshake

Eller, "jag har funnit det" som det betyder på svenska. Det var ordet som Arkimedes påstås ha uttryck när han lade sig i sitt proppfulla badkar, som med anledning av detta svämmade över. Genom att mäta hur mycket vatten som svämmat över kunde han kunde han då definiera en princip som löd "En i en vätska nedsänkt kropp påverkas av en lyftkraft, som är lika stor som tyngden av den undanträngda vätskemängden.". Till följd av detta skall han alltså sedan ha sprungit spritt näck genom stadens gator, hojtandes: EUREKA!
Det han då inte visste var att hans upptäckt skulle ha en ännu större inverkan på vår tids historia, han skapade nämligen en rubrik till mitt inlägg för dagen!

Vad har nu detta med mig att göra kanske ni undrar? Jo jag har också, av en ren slump, gjort en stor upptäckt...
Jag har hittat ett sätt att tillreda dom fördömda rallarhalvorna*, inte bara ätbara, utan goda också!
Det var min tankspriddhet som ledsagade mig på vägen till storhet. Jag hade nämligen tidigare under dagen smörat, ostat och skinkat en rallarhalva men av en, inte särskilt intressant, anledning så ångrade jag mig och lade den i kylen. Jag plockade under kvällen fram mackan igen och tänkte att om man körde med i mikron några sekunder så blir nog brödet lite saftigare.
Ni som inte känner mig så väl kanske inte har lagt märke till att min hjärna har en del små buggar som tyvärr ingen uppdatering lyckats råda bot på än så länge. Detta resulterade idag till att jag istället för att värma smörgåsen i 10 sekunder värmde den 100 sekunder! 0 är i vanliga fall inte något märkvärdigt men just i detta fall blev denna gamla arabiska innovation nyckeln till min framgång. För där någonstans i mikrons fantastiska värld utvecklades min simpla smörgås till något magnifikt! Lite som att Charmander skulle hoppa över Chameleon och transformeras direkt till Charizard!
(vid det här laget i mitt bloggande börjar jag precis inse att magin i det här stycket kommer bli svårt att upprätthålla när jag nu ska beskriva min uppvärmda surdegsmacka med ost och skinka)
Skapelsen som nu tagit form kan närmast beskrivas som en TOAST (förstog det, finns helt enkelt inget magiskt ord för "varm macka"), den var iallafall god...


Jahaja, det blev ju som det blev det där.


För att ytterligare beskriva min hjärndefekt kan jag ju berätta att den är av sådan art att den får mig att göra saker som att, bland annat, stoppa saker på fel plats (inga snuskskämt tack...). En gång, som exempel, satt jag framför datorn hemma på Rävanäset och hör mamma ropa från köket "VEM ÄR DET SOM HAR STÄLLT MJÖLKEN I SKAFFERIET?!".
Det lustiga är att jag inte ens minns att jag gör det längre, jag skakar bara på huvudet och accepterar att det förmodligen var jag eftersom ingen annan varit hemma på hela dagen och mjölken fortfarande är kall. Liknande accidenter har flera gånger inträffat och det kan vara allt från fjärrkontroller till t-shirtar som mystiskt försvunnit för att sedan hittas på någon oförklarlig plats.

Men en gång höll jag dock på att få min hämnd!

Det var en gång i det forna Sovjetunionen, dimman låg tung över skyttegravarna och från horisonten hördes pansarvagnarnas isande ljud när sten maldes till grus under deras larvfötter. Jag vaknade kallsvettig upp när ljudet från flyglarmet plötsligt började eka mellan fordonen i vår konvoj. NÄRÅ!
Det var faktiskt här hemma i våran lägenhet i Torvalla som episoden utspelade sig. Jag hade precis klivit upp och skulle göra mig lite frukost, Nattis hade redan gått på praktiken. Och vad för jag se när jag öppnar dörren till kylskåpet? Där står smörförpackningen öppnad med smörknivet nerstucken och locket ligger på diskbänken!
Ni kan inte föreställa er tillfredställelsen jag kände då! Jag skulle äntligen få känna samma segervittring som alla andra erfarit medan de spydigt frågat hur saker hamnat där de är. Jag kunde knappt vänta på att Nattis skulle komma hem. Timma efter timma passerade. Jag blev allmer rastlös där jag satt och föreställde mig hennes snopna min. Plötsligt hör jag det ljud som i min öron låter som en symfoni av änglar, dörren öppnas...
För att invagga henne i falsk säkerhet lägger jag band på mig och frågar om hennes dag etc. Till slut kan jag inte hålla mig och med en underton som skriker "HAHA! IN YOUR FACE!" konfronterar jag henne angående smöret.
Kan ni gissa vad hon svarade?

- Ehh va? Jag åt inget bröd till frukost!

Mitt hjärta sjönk.
DET VAR ALLTSÅ JAG SOM GJORT DET NÄR JAG ÅT MITT KVÄLLSFIKA DAGEN INNAN!
Man pratar om att snubbla på mållinjen. Jag snubblade, tappade balansen, for över på grannspåret, ramlade ner i vattengraven och blev översprungen av 8 kenyaner...

Nu får det vara nog för idag. Nu är jag deppig och tänker tröstäta mikrade rallarhalvor.


Jag vill förresten passa på att tacka så mycket för de vänliga orden i kommentarerna!
Paulin och Erika, jag har inte mycket att erbjuda men nu är ni åtminstone länkade till från min blogg! :-)

Och till Olle angående ditt förslag om att tjäna pengar, jag räknade på det och med min blygsamma besökarskara skulle jag tjäna ungefär 14 öre per dag. Detta genererar en årsinkomst på 51 kronor om jag bloggar alla 365 dagar. Förhoppningsvis hittar jag ett annat sätt att försörja mig på!





* - se mitt inlägg från den 19/10