Utkast: Mar. 04, 2015
Armbrytning
Som några av er kanske vet så har jag för ett par månader sedan börjat med den ädla konsten att bryta arm.
Det var min kusin som först lurade med mig på en träning och sedan dess har jag varit fast. En stor orsak till att jag fastnade var att jag styrketränat under en rätt lång tid nu utan något som helst mål. Då passade armbrytningen utmärkt i det syftet, att han något specifikt att satsa på och anpassa träningen för. Sen att det är så grymt roligt är ju givetvis en annan starkt bidragande faktor.
Att bryta arm vet ni ju alla hur det går till i grova drag men charmen är just att det man tror sig veta om armbrytning innan man provat på en riktig träning verkligen bara är en bråkdel av alla regler och tekniker man använder sig av. Till exempel finns det två huvudsakliga brytstilar som skiljer sig radikalt, dessa är top-roll och hook men sedan finns mängder av olika sätt att bryta inom dessa två, och även andra varianter förutom dessa. Vad det innebär tänker jag inte gå in på och för den som är mer intressererad rekommenderar jag google eller en armbrytarklubb!
Och det är just grejen att alla utövare bryter så olika är det som gör den här sporten intressant, den brytstil man föredrar kan till och med skilja sig mellan ens vänstra och högra hand.
Den liknar ingen annan kraftsport där det gäller att t.ex lyfta en skivstång med maximalt antal kilo för att vinna. Här börjar tävlingen redan innan domaren givit sitt klartecken för att matchen kan börja.
Du kliver upp mot din motståndare, ser vilken typ av kroppsbyggnad han har, oberverar hur han ställer sig vid boret, känner efter hur han greppar upp och analyserar så gott du kan för att försöka räkna ut hur denne kommer att försöka attackera och, självklart, vad du ska göra för att avvärja denna attack och själv ta kommando.
När sedan domaren sett till att allt är korrekt (READY) släpper han iväg er (GO!) och under några enstaka sekunder ska du nu med full kraft, så snabbt som möjligt, försöka få med dig din motståndares hand ner i kudden genom att så effektivt som möjligt utnyttja dina styrkor för att besegra motståndarens svagheter.
Men allt är inte guld och gröna skogar i armbrytarvärlden heller!
Jag hade ju som sagt styrketränat en hel del innan jag började bröt och trodde därför att varningarna och råden som sa "Du får nog låta bli att gymma i början när du börjat" och "Bryt bara en gång i veckan från början" inte gällde mig. Ack, vad jag fick ångra mig!
Den första veckan gick bra, jag bröt onsdag och söndag och gymmade 3-4 dagar.
Andra, eller kanske tredje, veckan kom den... Smärtan!
Jag bröt konstant i 1-1½ timme sen var axlar och armbågar heeeeelt körda. Vissa kvällar kunde jag inte förmå mig att köra bilen hem efter träningen så jag gick istället till en kompis som bor i närheten och satt där och vilade bort den värsta smärtan så att jag kunde ta mig hem och duscha mina leder i hetvatten tills smärtan släppte (tips!). En annan kväll var jag i full färd med att bryta när jag kände att jag tappat känseln i min vänstra arm, från tummen och vidare ner till armvecket, helt bortdomnat! Det höll i sig i tre dagar...
Vid det här laget hade jag slutat upp att gymma helt och hållet och började nu bryta arm endast en gång i veckan. Efter någon månad trappade jag långsamt upp träningen igen och nu är jag i full fart igen. Bryter 2 ggr i veckan, styrketränar ca 3-5 gånger och promenerar/springer 4-8 gånger.
Den här träningsmängden är något jag knappast kommer orka med i all evighet och anledningen att jag kör så pass hårt nu är att jag den 16 April ska ställa upp i Armbrytnings-SM! YEAH! ^^
Kommer antagligen bli en riktigt rolig upplevelse men oandrasidan är det dom enda förväntningarna jag har. Reglerna säger att efter två förlorade matcher är man ute ur turneringen och jag skulle bli förvånad ifall jag hinner vinna någon överhuvudtaget innan jag åker ut. Men det är väl vad man kan vänta sig när man utövat en sport i lite drygt 5 månader och sedan ska ge sig på att möta landets elit. :-)
Har legat i nu sedan jag bestämde mig för att delta i SM med att försöka gå ner en viktklass och det är därför jag lägger ner så mycket tid på motion nu. Jag får väga MAX 74,9kg på invägningen och när jag började deffen i början på året låg jag på strax över 80kg, har väl ca 0,5-1,0kg kvar nu så jag är inte särskilt orolig.
P.S - Många tycker antagligen att det är en otroligt larvig hobby jag sysslar med, men det skiter jag i! För det är så jävla roligt! :-D - D.S
To be continued...
Det var min kusin som först lurade med mig på en träning och sedan dess har jag varit fast. En stor orsak till att jag fastnade var att jag styrketränat under en rätt lång tid nu utan något som helst mål. Då passade armbrytningen utmärkt i det syftet, att han något specifikt att satsa på och anpassa träningen för. Sen att det är så grymt roligt är ju givetvis en annan starkt bidragande faktor.
Att bryta arm vet ni ju alla hur det går till i grova drag men charmen är just att det man tror sig veta om armbrytning innan man provat på en riktig träning verkligen bara är en bråkdel av alla regler och tekniker man använder sig av. Till exempel finns det två huvudsakliga brytstilar som skiljer sig radikalt, dessa är top-roll och hook men sedan finns mängder av olika sätt att bryta inom dessa två, och även andra varianter förutom dessa. Vad det innebär tänker jag inte gå in på och för den som är mer intressererad rekommenderar jag google eller en armbrytarklubb!
Och det är just grejen att alla utövare bryter så olika är det som gör den här sporten intressant, den brytstil man föredrar kan till och med skilja sig mellan ens vänstra och högra hand.
Den liknar ingen annan kraftsport där det gäller att t.ex lyfta en skivstång med maximalt antal kilo för att vinna. Här börjar tävlingen redan innan domaren givit sitt klartecken för att matchen kan börja.
Du kliver upp mot din motståndare, ser vilken typ av kroppsbyggnad han har, oberverar hur han ställer sig vid boret, känner efter hur han greppar upp och analyserar så gott du kan för att försöka räkna ut hur denne kommer att försöka attackera och, självklart, vad du ska göra för att avvärja denna attack och själv ta kommando.
När sedan domaren sett till att allt är korrekt (READY) släpper han iväg er (GO!) och under några enstaka sekunder ska du nu med full kraft, så snabbt som möjligt, försöka få med dig din motståndares hand ner i kudden genom att så effektivt som möjligt utnyttja dina styrkor för att besegra motståndarens svagheter.
Men allt är inte guld och gröna skogar i armbrytarvärlden heller!
Jag hade ju som sagt styrketränat en hel del innan jag började bröt och trodde därför att varningarna och råden som sa "Du får nog låta bli att gymma i början när du börjat" och "Bryt bara en gång i veckan från början" inte gällde mig. Ack, vad jag fick ångra mig!
Den första veckan gick bra, jag bröt onsdag och söndag och gymmade 3-4 dagar.
Andra, eller kanske tredje, veckan kom den... Smärtan!
Jag bröt konstant i 1-1½ timme sen var axlar och armbågar heeeeelt körda. Vissa kvällar kunde jag inte förmå mig att köra bilen hem efter träningen så jag gick istället till en kompis som bor i närheten och satt där och vilade bort den värsta smärtan så att jag kunde ta mig hem och duscha mina leder i hetvatten tills smärtan släppte (tips!). En annan kväll var jag i full färd med att bryta när jag kände att jag tappat känseln i min vänstra arm, från tummen och vidare ner till armvecket, helt bortdomnat! Det höll i sig i tre dagar...
Vid det här laget hade jag slutat upp att gymma helt och hållet och började nu bryta arm endast en gång i veckan. Efter någon månad trappade jag långsamt upp träningen igen och nu är jag i full fart igen. Bryter 2 ggr i veckan, styrketränar ca 3-5 gånger och promenerar/springer 4-8 gånger.
Den här träningsmängden är något jag knappast kommer orka med i all evighet och anledningen att jag kör så pass hårt nu är att jag den 16 April ska ställa upp i Armbrytnings-SM! YEAH! ^^
Kommer antagligen bli en riktigt rolig upplevelse men oandrasidan är det dom enda förväntningarna jag har. Reglerna säger att efter två förlorade matcher är man ute ur turneringen och jag skulle bli förvånad ifall jag hinner vinna någon överhuvudtaget innan jag åker ut. Men det är väl vad man kan vänta sig när man utövat en sport i lite drygt 5 månader och sedan ska ge sig på att möta landets elit. :-)
Har legat i nu sedan jag bestämde mig för att delta i SM med att försöka gå ner en viktklass och det är därför jag lägger ner så mycket tid på motion nu. Jag får väga MAX 74,9kg på invägningen och när jag började deffen i början på året låg jag på strax över 80kg, har väl ca 0,5-1,0kg kvar nu så jag är inte särskilt orolig.
P.S - Många tycker antagligen att det är en otroligt larvig hobby jag sysslar med, men det skiter jag i! För det är så jävla roligt! :-D - D.S
To be continued...
Redeemer!
Äntligen är RIVEs första låt inspelad och uppladdad på myspace.
Ni finner den här: http://www.myspace.com/riveheavymetal
RIVE spelar ny fräsch gammal hårdrock!
Vi söker oss alltså tillbaka till tiderna då hårdrocken på riktigt började ta mark i världen. Influenser är band som bland andra Judas Priest och Manowar. Men än så länge har vi inte etablerat något riktigt "sound" även om vi är på god väg.
Låten Redeemer är tänkt att vara simpel med massiv och jag tycker vi har lyckats bra med den. Den är avskalad och lättlyssnad.
Inom kort kommer vi spela in fler låtar och med tiden kommer förhoppningsvis även resultaten av inspelningar förbättras ljudkvalitetsmässigt, även om utrustningen i sig har sina tekniska restriktioner.
Vi har en handfull fler låtar på gång och som en liten aptitretare kan jag avslöja att projektnamnen på några än så länge är "Havregrynsgröt", "Spöket" och "Som fan metal". Antagligen säger det er ingenting men med tiden kommer det att klarna! (nej det kommer det förresten inte, namnet är helt ologiska)
Det var allt för nu.
REPENT!
FOR EVER HE'LL REMAIN...
Ni finner den här: http://www.myspace.com/riveheavymetal
RIVE spelar ny fräsch gammal hårdrock!
Vi söker oss alltså tillbaka till tiderna då hårdrocken på riktigt började ta mark i världen. Influenser är band som bland andra Judas Priest och Manowar. Men än så länge har vi inte etablerat något riktigt "sound" även om vi är på god väg.
Låten Redeemer är tänkt att vara simpel med massiv och jag tycker vi har lyckats bra med den. Den är avskalad och lättlyssnad.
Inom kort kommer vi spela in fler låtar och med tiden kommer förhoppningsvis även resultaten av inspelningar förbättras ljudkvalitetsmässigt, även om utrustningen i sig har sina tekniska restriktioner.
Vi har en handfull fler låtar på gång och som en liten aptitretare kan jag avslöja att projektnamnen på några än så länge är "Havregrynsgröt", "Spöket" och "Som fan metal". Antagligen säger det er ingenting men med tiden kommer det att klarna! (nej det kommer det förresten inte, namnet är helt ologiska)
Det var allt för nu.
REPENT!
FOR EVER HE'LL REMAIN...
Long since when...
Vikten av att kunna matcha ord med varandra för att skapa estetiskt tilltalande meningar blir rätt påtaglig när man sitter och försöker skriva låttexter. Helst ska ju texterna vara grammatiskt korrekta och faktiskt betyda något, men i vissa fall är det inte helt nödvändigt. Därför använde jag mig av de första orden som tillsammans kom flygande genom mitt huvud när jag satte rubriken till dagens inlägg.
Efter ett par veckors uppehåll i musicerandet, på grund av batteristens absens, har vi äntligen kommit igång med repetitionerna igen. Och på samma sätt som replokalen är min arena där mitt musikaliska jag får utlopp för sina begär, får den här bloggen agera fristad för mina begär att uttrycka mina tankar i skrift.
Skönheten med att skriva istället för att verbalt exhibitionera sitt inre är att man i godan ro kan planera, redigera och, i det närmaste, komponera vad man vill ha sagt. Genom att noggrannt rannsaka huruvida det som hamnar på skärmen reflekterar det som rör sig i huvudet utvecklar man dels ett större vokabulär men samtidigt sätter man också en slags standard, ett signum, för hur min unika stil att skriva ser ut. Dessutom känner jag att en medvetenhet för hur jag på bästa sätt uttrycker mig för att förmedla nyansen i det jag vill få fram, samt att undvika misstolkningar växer sig starkare.
Även hjärnan måste få sig ett träningspass emellanåt och liksom kroppen har olika muskler som tränas på olika sätt måste hjärnan och utsättas för olika typer av stimuli för att tvingas till förbättring.
I övrigt har vi som sagt kommit igång med bandet igen och det är så grymt roligt, vi är alla inne på samma spår när det gäller både utveckling och musikstil.
Tränar för fullt nu för att ta mig neråt i viktklasserna. Jag ska nämligen iväg på armbrytar-SM i April och tänkte väl prova på att vara med lite själv också. Så det är strikt kost, mängder av träning och motion som gäller.
Praktiken flyter på som vanligt, har dock tagit mig lite sportlov nu den här veckan. Ska få vara barnvakt till minstingsystern i morgon också. Hon blir kvar till på torsdag då hon ska iväg med skolan på nånting här i stan. Myspys! :-)
Nu börjar ögonlocken blir för tunga så jag ger upp.
Ha det bra allesammans!
Efter ett par veckors uppehåll i musicerandet, på grund av batteristens absens, har vi äntligen kommit igång med repetitionerna igen. Och på samma sätt som replokalen är min arena där mitt musikaliska jag får utlopp för sina begär, får den här bloggen agera fristad för mina begär att uttrycka mina tankar i skrift.
Skönheten med att skriva istället för att verbalt exhibitionera sitt inre är att man i godan ro kan planera, redigera och, i det närmaste, komponera vad man vill ha sagt. Genom att noggrannt rannsaka huruvida det som hamnar på skärmen reflekterar det som rör sig i huvudet utvecklar man dels ett större vokabulär men samtidigt sätter man också en slags standard, ett signum, för hur min unika stil att skriva ser ut. Dessutom känner jag att en medvetenhet för hur jag på bästa sätt uttrycker mig för att förmedla nyansen i det jag vill få fram, samt att undvika misstolkningar växer sig starkare.
Även hjärnan måste få sig ett träningspass emellanåt och liksom kroppen har olika muskler som tränas på olika sätt måste hjärnan och utsättas för olika typer av stimuli för att tvingas till förbättring.
I övrigt har vi som sagt kommit igång med bandet igen och det är så grymt roligt, vi är alla inne på samma spår när det gäller både utveckling och musikstil.
Tränar för fullt nu för att ta mig neråt i viktklasserna. Jag ska nämligen iväg på armbrytar-SM i April och tänkte väl prova på att vara med lite själv också. Så det är strikt kost, mängder av träning och motion som gäller.
Praktiken flyter på som vanligt, har dock tagit mig lite sportlov nu den här veckan. Ska få vara barnvakt till minstingsystern i morgon också. Hon blir kvar till på torsdag då hon ska iväg med skolan på nånting här i stan. Myspys! :-)
Nu börjar ögonlocken blir för tunga så jag ger upp.
Ha det bra allesammans!
Visdomsord.
"Det är inte rock n' roll om du vet vad du gör." - Okänd
Men Yeah!
Nyhemkommen från träningen, sjukt dålig frekvens på det nu. Kör en gång var 10:de dag nu kanske, men nu ska det bli ändring! ASPEPP!
Något som är betydligt mer förekommande är våra rep! Vi har kört minst en gång i veckan nu i ungefär en månad och vårat resultat än så länge är 1 fullständig låt (så när som på bas) samt 2 påbörjade låtar. SKITROLIGT!
Praktiken går också riktigt bra, känns som att man börjar få lite flyt på allt och känner sig säkrare med det man håller på med. STÖRTSKÖNT!
Något som däremot förargade mig idag var denna nyhet: http://ltz.se/nyheter/stromsund/1.1794139
Den handlar om två hundar som, medan de var ute och rastades, smet och sprang in i ett renhägn där de började att jaga renarna. Renägaren så som av erfarenhet visste att hundar tillsammans med renarna betyder trubbel fann ingen annan lösning än att gå efter bössan och skjuta hundarna. Sagt och gjort! Två döda hundar och ingen av de stackars renarna kom till skada.
Nyheten ökade väl inte direkt renägarna/samernas popularitet hos mig. Jag kanske är trångsynt men jag kan ju tycka att år 2010 med visioner om 0 döda eller allvarligt skadade i trafiken kanske inte är riktigt rätt era att ha boskap springandes hejvilt där dom känner för det. Måhända att jag har fel men jag kan tänka mig att det skulle ogillas av somliga om bönderna i byarna här släppte ut sina köttoxar på bete längs E14.
En sak är då säker iallafall, om en renhjord genar över min gård och utsätter min stackars rabatt för fara så känns det skönt att veta att nolltolerans är kutym i Sápmi. OMERTA!
Något som är betydligt mer förekommande är våra rep! Vi har kört minst en gång i veckan nu i ungefär en månad och vårat resultat än så länge är 1 fullständig låt (så när som på bas) samt 2 påbörjade låtar. SKITROLIGT!
Praktiken går också riktigt bra, känns som att man börjar få lite flyt på allt och känner sig säkrare med det man håller på med. STÖRTSKÖNT!
Något som däremot förargade mig idag var denna nyhet: http://ltz.se/nyheter/stromsund/1.1794139
Den handlar om två hundar som, medan de var ute och rastades, smet och sprang in i ett renhägn där de började att jaga renarna. Renägaren så som av erfarenhet visste att hundar tillsammans med renarna betyder trubbel fann ingen annan lösning än att gå efter bössan och skjuta hundarna. Sagt och gjort! Två döda hundar och ingen av de stackars renarna kom till skada.
Nyheten ökade väl inte direkt renägarna/samernas popularitet hos mig. Jag kanske är trångsynt men jag kan ju tycka att år 2010 med visioner om 0 döda eller allvarligt skadade i trafiken kanske inte är riktigt rätt era att ha boskap springandes hejvilt där dom känner för det. Måhända att jag har fel men jag kan tänka mig att det skulle ogillas av somliga om bönderna i byarna här släppte ut sina köttoxar på bete längs E14.
En sak är då säker iallafall, om en renhjord genar över min gård och utsätter min stackars rabatt för fara så känns det skönt att veta att nolltolerans är kutym i Sápmi. OMERTA!
Onsdag mittiveckan! (varning, detta inlägg kan uppfattas som skrytsamt)
Kära dagbok!
I måndags var vi och repade med bandet. Innan vi åkte hade jag massor med saker att göra och jag blev stressad och en aning irriterad. När jag slutligen tagit mig iväg och plockat upp alla som ville lifta kom vi till slut fram till replokalen. Och eftersom bilkörning hamnar rätt högt upp på saker jag finner otroligt tråkiga var jag fortfarande lite smågrinig när vi kom fram till replokalen.
När då den nyckelansvarige (inga namn) kommer på att han har glömt nyckeln till replokalen hemma, vilket innebär en extra biltur på cirka 20 minuter, kan jag inte påstå att jag jublade av glädje.
Eftersom jag vid tillfället var allmänt bitter och definitivt inte kände för att köra mer bil under hela mitt liv sa jag att vi åtminstone kunde se ifall det fanns någon som kunde släppa in oss.
Vi kände först på ytterdörren och lyckligvis går den för trögt för att stängas automatisk så den var öppen!
Nu glimtade hoppet till en aning och vi gick in för att se om det fanns någon där med en nyckel som kunde släppa in oss i replokalen. Vi letade... Och vi letade... Men icke! Där fanns ingen.
Men med en liten vaktmästarsjäl ännu boende i mig från allt sommarjobbande fick jag en liten idé när jag såg den bristfälliga konstruktion som stängde oss ute från tidigare nämnda replokal. Jag begav mig på jakt i huset efter något slags tillhygge som kunde hjälpa mig att överlista låset. Och till slut fann jag något som kunde bli min räddning!
Efter en liten stunds fixande och trixande lyckades jag forcera låset och vi tog oss in i replokalen! Kvällen var räddad!!
Men vad var då detta luriga lilla verktyg som trädda fram likt en räddare i nöden, kanske ni frågar er...
Jo. Det var en kniv. Och det var en gaffel...
I måndags var vi och repade med bandet. Innan vi åkte hade jag massor med saker att göra och jag blev stressad och en aning irriterad. När jag slutligen tagit mig iväg och plockat upp alla som ville lifta kom vi till slut fram till replokalen. Och eftersom bilkörning hamnar rätt högt upp på saker jag finner otroligt tråkiga var jag fortfarande lite smågrinig när vi kom fram till replokalen.
När då den nyckelansvarige (inga namn) kommer på att han har glömt nyckeln till replokalen hemma, vilket innebär en extra biltur på cirka 20 minuter, kan jag inte påstå att jag jublade av glädje.
Eftersom jag vid tillfället var allmänt bitter och definitivt inte kände för att köra mer bil under hela mitt liv sa jag att vi åtminstone kunde se ifall det fanns någon som kunde släppa in oss.
Vi kände först på ytterdörren och lyckligvis går den för trögt för att stängas automatisk så den var öppen!
Nu glimtade hoppet till en aning och vi gick in för att se om det fanns någon där med en nyckel som kunde släppa in oss i replokalen. Vi letade... Och vi letade... Men icke! Där fanns ingen.
Men med en liten vaktmästarsjäl ännu boende i mig från allt sommarjobbande fick jag en liten idé när jag såg den bristfälliga konstruktion som stängde oss ute från tidigare nämnda replokal. Jag begav mig på jakt i huset efter något slags tillhygge som kunde hjälpa mig att överlista låset. Och till slut fann jag något som kunde bli min räddning!
Efter en liten stunds fixande och trixande lyckades jag forcera låset och vi tog oss in i replokalen! Kvällen var räddad!!
Men vad var då detta luriga lilla verktyg som trädda fram likt en räddare i nöden, kanske ni frågar er...
Jo. Det var en kniv. Och det var en gaffel...
Hjärnan är en lurig liten pryl.
Sitter och surfar runt lite och blev sugen på att lyssna på någon bra musik. Kom då att tänka på remixen av "A Glorius Dawn" som jag länkade och hyllade i ett inlägg för ett par månader sen.
Letade rätt på låten och började njuta av tonerna som fyllde rummet. Ungefär en minut in i låten fick jag en förnimmelse av en bekant smak i munnen, från början kunde jag inte riktigt sätta fingret på vad det var för smak som min hjärna försökte projicera men ju längre in i låten jag kom desto kraftigare blev den. Till slut kände jag även konsistensten av detta födoämne och till slut var svaret kristallklart. Det var sötmandel!
Och när jag jag tänkte efter en liten stund så hade jag nämligen en mandelperiod just när jag hittade den här låten och lyssnade på den som mest.
Det är förunderligt hur starkt vårt undermedvetna egentligen är. Hade någon frågat mig vad jag åt mest av medan jag lyssnade på den här låten som ihärdigast så hade jag besvarat frågan med ett roat axelryck och knappast haft den blekaste aning om det korrekta svaret. Men nu, utan att tänka på det fanns det inte ett tvivel i världen.
Detta har hänt mig tidigare med olika slags referenser, ibland har jag vetat exakt på kvadratmetern var jag befann mig eller kanske vet jag vilken sinnesstämning jag hade. I de allra flesta fall är det musik som triggar minnena men det händer också att dofter sätter igång hjärnverksamheten.
Har ni någon "betingad upplevelse" att dela med er av?
Letade rätt på låten och började njuta av tonerna som fyllde rummet. Ungefär en minut in i låten fick jag en förnimmelse av en bekant smak i munnen, från början kunde jag inte riktigt sätta fingret på vad det var för smak som min hjärna försökte projicera men ju längre in i låten jag kom desto kraftigare blev den. Till slut kände jag även konsistensten av detta födoämne och till slut var svaret kristallklart. Det var sötmandel!
Och när jag jag tänkte efter en liten stund så hade jag nämligen en mandelperiod just när jag hittade den här låten och lyssnade på den som mest.
Det är förunderligt hur starkt vårt undermedvetna egentligen är. Hade någon frågat mig vad jag åt mest av medan jag lyssnade på den här låten som ihärdigast så hade jag besvarat frågan med ett roat axelryck och knappast haft den blekaste aning om det korrekta svaret. Men nu, utan att tänka på det fanns det inte ett tvivel i världen.
Detta har hänt mig tidigare med olika slags referenser, ibland har jag vetat exakt på kvadratmetern var jag befann mig eller kanske vet jag vilken sinnesstämning jag hade. I de allra flesta fall är det musik som triggar minnena men det händer också att dofter sätter igång hjärnverksamheten.
Har ni någon "betingad upplevelse" att dela med er av?
Hårdrock - som fan!
Jorusåatteh... Igår körde vi vårat första rep med Iron Gain (projektnamn, so far). Och man måste väl säga att det gick över förväntan. Replokalen däremot är skitliten och vi delar den med ett annat band, den är gjord i betong och det är typ 4 meter till taket. Akustiken är fruktansvärd med andra ord...
Vi hade bestämt oss för att köra några covers till att börja med men alla hade inte haft möjlighet att träna in dom så vi körde en gammal låt som vi alla kunde sedan innan för att få upp stämningen. När vi lessnat på den låten bestämde vi oss för att prova att jobba med något eget så vi valde ut ett riff som Siken och Norden suttit och knåpat ihop och körde igång. Av en ren händelse hade jag tagit med mig lite krafs från min gamla dator till replokalen och där fanns bland annat en text som jag och Siken skrev för 3-4 år sedan till något annat projekt. Vi implementerade den texten på vårat riff och vips hade vi vår första låt! Inte illa för ett första rep va?
Jag är sjukt peppad på att fortsätta köra stenhårt med musiken nu och allt känns kungligt!
En annan sak jag är nöjd och belåten med är att jag idag börjat plugga lite teori igen, har inte läst någonting alls sen jag började med praktiken men kände att det var lika bra att försöka plugga lite paralellt för att bli klar lite snabbare.
Och pluggat är vad jag har gjort sedan jag kom hem till nu, och därför tycker jag att jag har gjort mig förtjänt av en dusch, lite kvällsfika och en god natts sömn.
Så god natt på er!
(är lite ivrig att få komma härifrån så jag har säkert tusen skrivfel)
Vi hade bestämt oss för att köra några covers till att börja med men alla hade inte haft möjlighet att träna in dom så vi körde en gammal låt som vi alla kunde sedan innan för att få upp stämningen. När vi lessnat på den låten bestämde vi oss för att prova att jobba med något eget så vi valde ut ett riff som Siken och Norden suttit och knåpat ihop och körde igång. Av en ren händelse hade jag tagit med mig lite krafs från min gamla dator till replokalen och där fanns bland annat en text som jag och Siken skrev för 3-4 år sedan till något annat projekt. Vi implementerade den texten på vårat riff och vips hade vi vår första låt! Inte illa för ett första rep va?
Jag är sjukt peppad på att fortsätta köra stenhårt med musiken nu och allt känns kungligt!
En annan sak jag är nöjd och belåten med är att jag idag börjat plugga lite teori igen, har inte läst någonting alls sen jag började med praktiken men kände att det var lika bra att försöka plugga lite paralellt för att bli klar lite snabbare.
Och pluggat är vad jag har gjort sedan jag kom hem till nu, och därför tycker jag att jag har gjort mig förtjänt av en dusch, lite kvällsfika och en god natts sömn.
Så god natt på er!
(är lite ivrig att få komma härifrån så jag har säkert tusen skrivfel)
Årskrönika 2009
With no further introduction, I give you: the ups and downs of Nickeshakes year 2009!
Årets höjdpunkt: Flytten hem från Falun. Att få komma hem till all släkt och alla vänner, motorcykeln, fisket, musiken med mycket, mycket mera!
Årets bottenskrap: 2009 började faktiskt från botten när voltade en lånad skoter och bröt handleden. "Pinsamt" räcker inte på långa vägar...
Årets maträtt: Går till Fläskfilé på bädd av råstekt potatis. Och tuvan som tippar över lasset till denna formidabla rätts fördel är den barnsligt enkla men ljuvligt goda såsen; chilisås, vitlök och smält margarin. MUMMA!
Årets artist: Jorn Lande. Inga tvivel, 80 % av all musik jag lyssnat på 2009 har bestått av Jorns olika konstellationer.
Årets film: Watchmen. Precis min typ av film.
Årets idrott: Om jag ska välja någon för det väl bli armbrytning.
Årets åstadkommande: Jag har äntligen återfunnit intresset för fiske, den ultimata hobbyn! Har min gode vän (Grin)Olle att tacka för detta!
Årets bästa köp: Ljudet till bilen. Vilken avsevärd skillnad i körglädje.
Årets sämsta köp: Rullen till kastspöt, helt vidrigt dålig.
Årets mest lästa blogg: http://varlensbasta.blogg.se Den enda som man kan lita på blir uppdaterad kontinuerligt!
Årets sämsta blogginlägg: Troligen det här. Därför slutar jag nu!
Årets höjdpunkt: Flytten hem från Falun. Att få komma hem till all släkt och alla vänner, motorcykeln, fisket, musiken med mycket, mycket mera!
Årets bottenskrap: 2009 började faktiskt från botten när voltade en lånad skoter och bröt handleden. "Pinsamt" räcker inte på långa vägar...
Årets maträtt: Går till Fläskfilé på bädd av råstekt potatis. Och tuvan som tippar över lasset till denna formidabla rätts fördel är den barnsligt enkla men ljuvligt goda såsen; chilisås, vitlök och smält margarin. MUMMA!
Årets artist: Jorn Lande. Inga tvivel, 80 % av all musik jag lyssnat på 2009 har bestått av Jorns olika konstellationer.
Årets film: Watchmen. Precis min typ av film.
Årets idrott: Om jag ska välja någon för det väl bli armbrytning.
Årets åstadkommande: Jag har äntligen återfunnit intresset för fiske, den ultimata hobbyn! Har min gode vän (Grin)Olle att tacka för detta!
Årets bästa köp: Ljudet till bilen. Vilken avsevärd skillnad i körglädje.
Årets sämsta köp: Rullen till kastspöt, helt vidrigt dålig.
Årets mest lästa blogg: http://varlensbasta.blogg.se Den enda som man kan lita på blir uppdaterad kontinuerligt!
Årets sämsta blogginlägg: Troligen det här. Därför slutar jag nu!
Trött
Nu var det länge sen det blev något bloggat här så jag tänker passa på att tvinga mig till att skriva något bara för att kanske kunna återuppliva den lilla bloggarådran jag har.
Idag är jag trött.
Igår var jag inte trött, förrän sent på natten. Fast då var det egentligen idag. Så igår var jag aldrig trött.
Anledningen till detta är iallafall att jag, Nattis, Siken och Norden hade en helkväll igår. En helkväll som innefattade hårdrock, pizza, pussel, whiskey, humor och tv-spel. Mycket tv-spel.
En intressant aspekt med att bo i Torvalla är att det inte är så lätt att ta sig därifrån eftersom stadsbussarna slutar går rätt tidigt. Lyckligtvis börjar dom att gå rätt tidigt också, närmare bestämt klockan 6 på morgonen. Och det var alltså fram till dess som spelkvällen fortlöpte.
Så idag är jag trött med all rätt. Och därför blir det inget mer bloggande nu.
Kanske ska jag försöka få ihop en årssammanfattning, såg det på andra bloggar och det verkade skoj.
Laterz!
Idag är jag trött.
Igår var jag inte trött, förrän sent på natten. Fast då var det egentligen idag. Så igår var jag aldrig trött.
Anledningen till detta är iallafall att jag, Nattis, Siken och Norden hade en helkväll igår. En helkväll som innefattade hårdrock, pizza, pussel, whiskey, humor och tv-spel. Mycket tv-spel.
En intressant aspekt med att bo i Torvalla är att det inte är så lätt att ta sig därifrån eftersom stadsbussarna slutar går rätt tidigt. Lyckligtvis börjar dom att gå rätt tidigt också, närmare bestämt klockan 6 på morgonen. Och det var alltså fram till dess som spelkvällen fortlöpte.
Så idag är jag trött med all rätt. Och därför blir det inget mer bloggande nu.
Kanske ska jag försöka få ihop en årssammanfattning, såg det på andra bloggar och det verkade skoj.
Laterz!
Byråkrati 2
Jag har alltid trott att julmirakel bara inträffade i sagor men nu har det i sanning skett ett under!
Jag ringde till CSN för att prata med en av deras väggar (telefonist/vägg/gråsten/häftapparat, samma sak på CSN) om att min ansökan om studiemedel för vårterminen kommit bort.
Fick först prata med en äkta anställd som förklarade att eftersom jag först ansäkt för höstterminen och sedan skickat en ny för höst- och vårterminen så tog dom bort den sistnämnda, "men deeeeet har vi informerat dig om". Av någon outgrundlig anledning så kände jag mig inte informerad om saken, visst kan jag vara disträ men jag tror att jag skulle lägga märke till den subtila skillnaden mellan att ha en inkomst och att inte ha det. Iallafall så var det på det viset men jag skulle kunna få prata med en kollega. Ja tack!
Kopplades, antagligen tillbaka i kön, och efter en stund svarade en praktikant (gissningsvis) på andra sidan.
"Hej, mitt namn är Henrik vad kan jag hjälpa till med?"
Jag förklarade mitt läge och det som avslöjade att han var ny i branschen var att det fortfarande fanns en liten antydan till att hans förmåga att känna empati med andra människor inte var död än. Hoppets gnista tändes hos mig och han bad om att få kika på det där och se vad han hade befogenheter att göra så skulle han ringa upp mig igen.
Efter ca 10 minuter började jag tänka "Niclas, din idiot! Du är ju van sånt här. Du vet att han aldrig kommer ringa!", men tydligen hade inte Henrik samma Mediamarkt-inställning till livet som alla andra på CSN. Några minuter senare ringde han nämligen upp och sa att det inte var några problem, han ville bara att jag skulle hänga kvar till han gått igenom detaljerna och sett till att allt var fixat!
Efter ett par minuters mumlande för sig själv talade han upp och utbrast "Sådär, nu är det fixat. Du kommer få studiemedel för vårterminen också!"
Hallelujah!
Jag ringde till CSN för att prata med en av deras väggar (telefonist/vägg/gråsten/häftapparat, samma sak på CSN) om att min ansökan om studiemedel för vårterminen kommit bort.
Fick först prata med en äkta anställd som förklarade att eftersom jag först ansäkt för höstterminen och sedan skickat en ny för höst- och vårterminen så tog dom bort den sistnämnda, "men deeeeet har vi informerat dig om". Av någon outgrundlig anledning så kände jag mig inte informerad om saken, visst kan jag vara disträ men jag tror att jag skulle lägga märke till den subtila skillnaden mellan att ha en inkomst och att inte ha det. Iallafall så var det på det viset men jag skulle kunna få prata med en kollega. Ja tack!
Kopplades, antagligen tillbaka i kön, och efter en stund svarade en praktikant (gissningsvis) på andra sidan.
"Hej, mitt namn är Henrik vad kan jag hjälpa till med?"
Jag förklarade mitt läge och det som avslöjade att han var ny i branschen var att det fortfarande fanns en liten antydan till att hans förmåga att känna empati med andra människor inte var död än. Hoppets gnista tändes hos mig och han bad om att få kika på det där och se vad han hade befogenheter att göra så skulle han ringa upp mig igen.
Efter ca 10 minuter började jag tänka "Niclas, din idiot! Du är ju van sånt här. Du vet att han aldrig kommer ringa!", men tydligen hade inte Henrik samma Mediamarkt-inställning till livet som alla andra på CSN. Några minuter senare ringde han nämligen upp och sa att det inte var några problem, han ville bara att jag skulle hänga kvar till han gått igenom detaljerna och sett till att allt var fixat!
Efter ett par minuters mumlande för sig själv talade han upp och utbrast "Sådär, nu är det fixat. Du kommer få studiemedel för vårterminen också!"
Hallelujah!
Byråkrati 1
Fick ett brev idag med en faktura på fordonsskatt för MC som jag sålde för två veckor sedan. Tänkte givetvis att det bara var att kasta den men jag ringde Transportstyrlsen ändå för att vara säker.
Det svarade en kille där och jag förklarade mitt ärende och sa något i stil med "Jag tänkte bara höra ifall ni vill veta att jag fått den och kastar den ifall ni behöver annulera något", men tji fick jag!
Resten av samtalet löd ungefär såhär:
- Ja, jag ser här att du sålde fordonet den 3 December.
- Stämmer! (tänkte att nu är det grett)
- Nej men då är det så att det är den som står som ägare den sista November som ska betala fordonsskatten.
- Jaha! Så man betalar alltså skatten i efterskott? (fortfarande oberörd)
- Nej man betalar i förskott, men eftersom du ägde fordonet den sista November så är det du som betalar för det kommande året.
- FÖR ETT FORDON JAG INTE ÄGER?! (inte längre oberörd)
- Japp, så säger trafikskattelagen.
- Jaha, tack då.
- Tack hej!
*klick*
Han lugnade mig dock med att jag kommer få tillbaka skatten om han ställer av fordonet och man brukar ju ändå inte ha en MC påställd över vintern. Varpå jag svarade "Nej, det är sant." men tänkte "Håll käften!"...
Det svarade en kille där och jag förklarade mitt ärende och sa något i stil med "Jag tänkte bara höra ifall ni vill veta att jag fått den och kastar den ifall ni behöver annulera något", men tji fick jag!
Resten av samtalet löd ungefär såhär:
- Ja, jag ser här att du sålde fordonet den 3 December.
- Stämmer! (tänkte att nu är det grett)
- Nej men då är det så att det är den som står som ägare den sista November som ska betala fordonsskatten.
- Jaha! Så man betalar alltså skatten i efterskott? (fortfarande oberörd)
- Nej man betalar i förskott, men eftersom du ägde fordonet den sista November så är det du som betalar för det kommande året.
- FÖR ETT FORDON JAG INTE ÄGER?! (inte längre oberörd)
- Japp, så säger trafikskattelagen.
- Jaha, tack då.
- Tack hej!
*klick*
Han lugnade mig dock med att jag kommer få tillbaka skatten om han ställer av fordonet och man brukar ju ändå inte ha en MC påställd över vintern. Varpå jag svarade "Nej, det är sant." men tänkte "Håll käften!"...
Adventa på mig!
Snart har ännu ett år flugit förbi och det märks att tiden börjar bli less på att kalla sig 2009 för nu har den verkligen spurtat mot slutet! En klyscha gammal som gatan men, vart tog tiden vägen (det sade säkert den gamla gatan också)?!
I morgon har jag varit på Jämtkraft en hel månad och det känns som att det var i måndags jag fortfarande ringde runt och letade praktikplats.
Livet leker iallafall! Det är gött som fan!
Jag har nämligen till slut blivit av med min förkylning, till och med hostan är så gott som obefintlig. Därav kunde jag träna mitt första pass igår på vad som känns en evighet, och förhoppningsvis kan jag komma igång med träningen igen nu. Blir väl lite festande i jul/nyår så träningen blir kanske lite lidande där, men träningsåret 2010 ska definitivt börja bättre än det nuvarande då jag bröt handleden efter sisådär 13 timmar in på året.
Jag har äntligen lyckats få ihop ett band igen!! Känns så jävla bra, det är första gången som jag varit med i ett band där syftet är att försöka komma någonstans med musiken. Tidigare har det bara varit ett hopplock medlemmar inför en musiktävling eller någon liten spelning.
Vi har från och med i morgon dessutom en replokal att hålla till i, allt flyter på!
Måste förresten passa på att gnälla lite också. Jag beklagade ju mig tidigare över att CSN tydligen tyckte att jag inte behöver få någon utbetalning av studiemedel nu i December av någon outgrundlig anledning. Detta var fel.
Det dom däremot tycker är att om jag skickar in en ansökan om studiebidrag för en termin och sedan ändrar den så att den ska gälla för två terminer så ignorerar dom mitt önskemål och låtsas att jag får precis som jag vill.
Kontentan är alltså att jag inte får några pengar i December för att jag inte har sökt om dom...
Lustigt, inte sant?
Och jag vet inte om jag kanske nämnt det tidigare men det är ingen smidig process att söka om studiemedel för min utbildning efter som allt måste skickas via post fram och tillbaka. Medtag även i beräkningarna att det är ungeför 17000 blanketter som skall fyllas i och skickas i en slumpmässig ordning, och om jag någonstans skickar ett brev i fel ordning eller på fel klockslag så nollställs alla mina ansträngningar och jag måste skicka om alla brev, i en ny slumpmässig ordning.
Varför?
Det bara är så...
Men men, nu äre snart jul!
I morgon har jag varit på Jämtkraft en hel månad och det känns som att det var i måndags jag fortfarande ringde runt och letade praktikplats.
Livet leker iallafall! Det är gött som fan!
Jag har nämligen till slut blivit av med min förkylning, till och med hostan är så gott som obefintlig. Därav kunde jag träna mitt första pass igår på vad som känns en evighet, och förhoppningsvis kan jag komma igång med träningen igen nu. Blir väl lite festande i jul/nyår så träningen blir kanske lite lidande där, men träningsåret 2010 ska definitivt börja bättre än det nuvarande då jag bröt handleden efter sisådär 13 timmar in på året.
Jag har äntligen lyckats få ihop ett band igen!! Känns så jävla bra, det är första gången som jag varit med i ett band där syftet är att försöka komma någonstans med musiken. Tidigare har det bara varit ett hopplock medlemmar inför en musiktävling eller någon liten spelning.
Vi har från och med i morgon dessutom en replokal att hålla till i, allt flyter på!
Måste förresten passa på att gnälla lite också. Jag beklagade ju mig tidigare över att CSN tydligen tyckte att jag inte behöver få någon utbetalning av studiemedel nu i December av någon outgrundlig anledning. Detta var fel.
Det dom däremot tycker är att om jag skickar in en ansökan om studiebidrag för en termin och sedan ändrar den så att den ska gälla för två terminer så ignorerar dom mitt önskemål och låtsas att jag får precis som jag vill.
Kontentan är alltså att jag inte får några pengar i December för att jag inte har sökt om dom...
Lustigt, inte sant?
Och jag vet inte om jag kanske nämnt det tidigare men det är ingen smidig process att söka om studiemedel för min utbildning efter som allt måste skickas via post fram och tillbaka. Medtag även i beräkningarna att det är ungeför 17000 blanketter som skall fyllas i och skickas i en slumpmässig ordning, och om jag någonstans skickar ett brev i fel ordning eller på fel klockslag så nollställs alla mina ansträngningar och jag måste skicka om alla brev, i en ny slumpmässig ordning.
Varför?
Det bara är så...
Men men, nu äre snart jul!
Afton
Siken var över idag och fick lite pisk i Magic, dubbelt upp dessutom!
Det var väl egentligen allt jag ville skriva men jag knåpar ihop några rader till.
Såg precis en RIKTIGT bra film, District 9. Rätt annorlunda men jävligt klockren. Den hanlar om en population rymdvarelser som har bosatt sig i slummen i Johannesburg men på grund av klagomål från lokalbefolkningen skall de flyttas därifrån. Rätt mycket dokumentär-feeling över filmen.
Rekommenderas varmt!
Förkylningen, som är av den tjurigare sorten, har inte riktigt valt att släppa mig ur sitt snoriga grepp än men det börjar närma sig. På måndag åker jag på praktiken oavsett hur jag mår tror jag, kan ju inte slösa bort den på att sitta hemma och hosta!
Fick förresten sälja motorcykeln i Torsdags, kändes rätt vemodigt att behöva skiljas från den men studentlivet börjar ta ut sin rätt och ekonomin håller inte riktigt eftersom CSN tycker att det räcker med att få ett studielån i November som man sedan ska klara sig på till mitten på Januari. Själv är jag av en annan uppfattning och tycker att 7800kr till två månaders hyror och mat är tajt nog, sen gör ju julklappsinköpen att lädret i plånboken luftas ännu lite mera vilket leder till att ens finansiära pondus krymper ännu lite mer. Men vad vet jag, jag är ju bara en student.
Gnatt på er!
Det var väl egentligen allt jag ville skriva men jag knåpar ihop några rader till.
Såg precis en RIKTIGT bra film, District 9. Rätt annorlunda men jävligt klockren. Den hanlar om en population rymdvarelser som har bosatt sig i slummen i Johannesburg men på grund av klagomål från lokalbefolkningen skall de flyttas därifrån. Rätt mycket dokumentär-feeling över filmen.
Rekommenderas varmt!
Förkylningen, som är av den tjurigare sorten, har inte riktigt valt att släppa mig ur sitt snoriga grepp än men det börjar närma sig. På måndag åker jag på praktiken oavsett hur jag mår tror jag, kan ju inte slösa bort den på att sitta hemma och hosta!
Fick förresten sälja motorcykeln i Torsdags, kändes rätt vemodigt att behöva skiljas från den men studentlivet börjar ta ut sin rätt och ekonomin håller inte riktigt eftersom CSN tycker att det räcker med att få ett studielån i November som man sedan ska klara sig på till mitten på Januari. Själv är jag av en annan uppfattning och tycker att 7800kr till två månaders hyror och mat är tajt nog, sen gör ju julklappsinköpen att lädret i plånboken luftas ännu lite mera vilket leder till att ens finansiära pondus krymper ännu lite mer. Men vad vet jag, jag är ju bara en student.
Gnatt på er!
